Bara för att återigen illustrera hur skitigt det var så får ni härmed se en fin bild:



Och om ni nu mot al förmodan skulle vilja se ännu mer lera så bör ni kolla in thom8s videoblog nr6 på
http://www.thom8.com/2008/09/nummer-611111.html

Jag och Ulf begav oss igår till hufvudstaden för att delta i make it happen railjam tour stockholm... resultatet var minst sagt sjukt jävla lerigt vilket illustreras i denna bild:




Platsen som fick äran atthålla detta railjam var hammarbybacken, problemet var dock att bredvid hammarbybacken ligger ett reningsverk, alltså luktade det bajs större delen av tiden, vilket illustreras med den här bilden:


Sen på slutklämmen vill jag inte illustrera nånting, utan jag slänger helt enkelt fram en bild på lill-oskar iförd min tröja:

När jag nu är inne i något slags bloggflow så river jag över ännu ett inlägg. Detta hände när jag idag skulle gå till ica.

Plötsligt får jag syn på en man med en schäfer. Schäfern gör som alla andra hundar, alltså, glider runt å nosar lite. Plötsligt får han syn på något oerhört intressant. Det kan vara kattskit, gamla löständer eller vad som helst, inte vet jag, men det är i alla fall något han inte bör nosa på. Och om en normal person är ute och går med sin hund och den nosar på något äckligt så säger man "Nej" och drar den därifrån. Men inte denne man.

Nej, istället så skriker han på en alldeles fantastiskt bred karlstaddialekt:
"Ah men ge dig nu! kan du inte sluta nosa din jävla sophund!" Och sen låter han hunden få stå kvar och nosa på vad det nu var han nosade på.

Underligt

Jag vill inleda detta inlägg med att be om ursäkt. Och det jag vill be om ursäkt för är att vårat löfte om ett storslaget bloggande efter den så kallade kickoffen. Det storslagna bloggandet borde snarare beskrivas som torftigt och är därmed långt ifrån storslaget.

Men goda nyheter! Igår såg jag denna insändare i filipstadstidningen och jag kan bara inte låta er gå miste om den!



Denna insändare är fantastisk på många olika sätt. För det första innehåller den fanastiskt många felanvändningar av det svenska språket. Tar de gamla en omväg när de går vid älven? Sitter turisterna vid Nils Ferlin och skriker? För det andra så innehåller insändaren även ett schyst utrop mitt i alltihopa: Polisen! Helt malplacerat, men ändå så träffsäkert!
Och jag är dessutom inte helt hundra på vad som menas med att jaga den där sackars killen som är glad att han inte måste åka i 30.
Och arg är denna människa också! O så arg! Om man nu skulle misslyckats med att upffatta denne persone inneboende hat mot alkoholister på stan genom att läsa insändaren så understryks det hela i slutet. Både genom att först konstatera att han/hon är arg på dem, men även, som grädden på moset, genom att underteckna det hela som ARG.

Igår var jag och handlade massa burgarattiraljer på ica, kruxet är att jag glömde köpa en kasse. Mjorka! tänkte jag och började stoppa ner alla mina saker i små gratiskassar. Detta gjorde jag med gott humör ändå tills Pernilla(Mys syster) skrattade och frågade om jag sparade pengar och tittade på mina små gratisplastkassar.

Nu var ju inte fallet att jag försökte spara pengar, men jag la plötsligt märke till något helt nytt. När man sedan kommer ut från ica med sina små gratiskassar så tittar folk ont på en. Inte till en början dock. De tittar först glatt på en, sen tittar de på kassarna och då smalnar ansiktet av, och sen kollar de ont på en. Man ser att de tänker. Din snåle jävel! Och man känner sig ju lite udda när man går där när folk tar ungarna i hand precis när man går förbi, eller kanske tom går över på andra sidan trottoaren. Man känner sig lite som ringaren i notredam, eller som en röd smurf, eller kanske som en ickerökare på fordonsprogrammet...

Detta inlägg kommer bli något i hästväg när det kommer till längden. Hoppas att nån orkar!


Okej, från början: Maskinen (dom som gjort "alla som inte dansar är våldtäktsmän") släppte för ett tag sen en låt vid namn Segertåget.

Bandmedlemmarna är sedan tidigare kända i olika grupper.

Frej Larsson (Slagsmålsklubben och Offerprästers orkester)
Oskar ”Kihlen” Linnros (Snook)
Herbert "Afasi" Munkhammar (Afasi & Filthy)
Magnus "Filthy" Lidehäll (Afasi & Filthy)


Som ni då kanske ser i videon så finns det en symbol som förekommer frekvent. Ett "W" som ska vändas uppochned.



Detta M är detsamma som Wu-tang Clan använder sig av, dock rättvänt som ett "W".

Wu-tang Clan är ett hiphopkollektiv från New York där bland andra Ghostface killah, GZA, Method man och Ol' dirty bastard är/var verksamma. Wu-tang är som en sammansättning av massa duktiga rappare.

Nu till själva avslöjandet(?)/frågeställningen:
Eftersom Maskinen använder sig av samma symbol som Wu-tang, betyder det att de ser sig själva som ett team av dom största rapparna som Sverige har att erbjuda och därför ser sig som supremes?

Ha också i åtanke att Frej Larsson i låten Hyreshusklossar tillsammans med CK sjunger: "Vad mig anbelangar är hiphopsveriges alstrade alster värda kvalster".

Alltså, hela den här Janne Josefsson-attityden skiter sig brutalt. Grävande journalistik i all ära, men vad kom jag fram till?

Om jag skulle ha rätt om att de tycker sig vara ett hiphopkollektiv som är bättre än alla i Sverige så har de faktiskt rätt.

Ja måste bara riva över ett inlägg såhär innan bloggredaktionen tar ett par rejäla kliv mot en mer anabollstinn vardag.

Det här inlägget är inte speciellt genomtänkt och ja, jag vet, filmen är plockad direkt från 100 apor. Neb likväl tycker jag detta inlägg förtjänar en plats i cyberrymden.

Den här filmen som jag nu kommer posta är spektakulär på fel sätt. Det roliga är alltså inte att någon random softar på motorcykeln och skickar sms då detta är något som David Tellin alternativt Kisse B skulle kunna riva över vilken regning tisdag som hels på skolgatan i Lesjöfors. Nej det roliga är den indiska brytningen och deras fantastiska fascination inför den här mannen! Håll till godo!

Är man inte lite dum i huvudet om man bestämmer sig för att kommentatorsfältet på 1000apor är den absolut bästa platsen att ta upp kampen mot sprays dåliga mejltjänst?

Det tycker jag i alla fall!

Dagens sär skrivna ord:

Kort hårig

Nu får ni inte tro att jag är efterbliven på något vis eftersom detta var något som var aktuellt för ett par dagar sen, nej om ni ska tro att någon är efterbliven så får ni nog lägga skulden på Johan. Eftersom han inte sett programmet så ville jag inte förstöra nöjet för honom, men nu får han skylla sig själv.

Dagens blogg kommer således att hamna om Vem kan slå Filip och Fredrik?

Ett program som i allmänhet var riktigt mediokert enligt mig, Ingvar Oldsberg är alldeles för omständig och alldeles för kommersiell för sitt eget bästa, programmet lämnar inte heller något rum för rolig redigering som brukar vara höjdpunkten i Filip och Fredriks program.

Men programmet är ändå genialiskt! Inte för att Håkan Roswall ser ut som Stiffler, inte heller för att Filip och Fredrik är speciellt roliga och inte för att grenarna var så jättemycket att hänga i julgranen. Nej genialiteten ligger enbart i det faktum att den avgörande grenen är "strutboll". Att Håkan Roswalls halva miljon hänger på om han kan bemästra en leksak.

Det finns ingen chans att någon rationell människa i hela världen hade kunnat förbereda sig inför detta. Alla Håkan Roswalls timmar på gymmet. Allt onödigt vetande som Filip och Fredrik samlat på sig under åren. Inget av detta kan förbereda dem på ett tillfredsställande sätt inför strutbollen. För ingen vet att den kommer. Det är det, mina vänner, som är det genialiska. Det är det som är tv-historia in the making!

Efter att långvarigt blivit utsatt för sär skrivning i diverse bloggar och de flesta internetsammanhang så har jag nu bestämmt mig för att anamma fenomenet.

Här kommer därför mitt bidrag till sär skrivning competition 2008.

Jätte söt

Tredje dagen på vår "kickoff" tog vi ett stort steg mot att bli fullvärdiga modebloggare. Detta av två anledningar:

1. Det shoppades
2. Vi var nästan fotomodeller

Jag blev meddragen i någon slags "har du coolast stil i stockholm"-tävling av Johan och the one and only Jeppenator.
Här är våra bidrag med bedömning av vår euforiska och mycket kunniga modepanel, dvs undertecknad.


Här är alltså mitt bidrag. En oklanderlig omatchning av färger samt en minst sagt redig posering borde ta mig långt!


Johans outfit går inte heller av för hackor! Iförd en secondhand baseballjacka samt kilogoods tshirt kan inte mycket gå fel, förutom poseringen då.


Jeppenators outfit. Här passar den gamla dängan "Sist men inte minst" in som aldrig förr!

Bloggredaktionen är samlad, likt Stefan Holm inför OS (fast på ett annat sätt), i hufvudstaden på vad vi skulle vilja benämna som teambuilding eller eventuellt en kickoff inför höstens bloggande.

Följande aktiviteter har betats av:
Tisdag: Session i någon slags gymnast/cirkushall
Onsdag: Session i någon slags gymnast/cirkushall

Och i samband med dagens aktivitet avverkades följande scenarion:
- På mcDonalds påträffades en tämligen påtänd balt av det hemlösa slaget som frågade oss om partymöjligheterna inför kvällen
- På tunnelbanan på väg hem så stannade tåget, föga förvånande, i Fittja. Där står en ung, färgad man iförd new erakeps och baggyjeans. Och precis när tåget ska åka iväg så gör han en alldeles fantastisk manöver. Han gör en "roundhouse kick" (rundspark känns för mesigt i sammanhanget) och träffar rutan precis där jag sitter.Var detta ett desperat rop på uppmärksamhet eller var det cracket som talade?

För att sammanfatta debåda scenariona så vill vi påstå att dessa två människotyper ser man alltför sällan representerade i ett samhälle som Filipstad.


För att avsluta det hela så bjuds en bild i den mest "gheetoiga" miljö ni kan tänka er. Håll till godo!

Lunarstorm. Ett fenomen, för att inte säga vidunder. Ett tag var jag fast där, tills jag en dag bestämde mig för att köra cold turkey och lägga ner. Tvärt, ett perfekt snitt.

För någon vecka sedan fick jag veta att mitt konto på Lunarstorm hade blivit borttaget. Det kändes vemodigt att något som varit en sån stor del av mitt liv helt plötsligt var borta.

Eftersom dom som driver Lunarstorm fick hybris och var kapitalister och ville suga ut varenda liten krona som gick på live, pro2 och annat nödvändigt så tycker inte jag att det är mer än rätt att det går dåligt för dom.


Själva sajten är säkert död om några år, men då tycker jag att det vore vackert om det då döda spökskeppet MS Lunar fick segla runt i cyberrymden. Fylld av fjortisbilder och menlöshet. Som en havsanemon eller en tom plastpåse i en höstvind kunde det tyngdlöst få driva runt och klyva tystnaden i tomma utrymmen som ekar likt bläck sedan länge tömda på sitt tunna och skeva innehåll. Och sen blir allt svart. Kanske..?

Idag så sitter jag alltså på tåget på väg till kristinehamn. Efter ca en halvtimme kliver en gubbe och hans son på, jag sitter och kollar på skidfilm så vi säge ringet till varandra. Efter ett tag börjar jag istället räkna lite matte för å försöka hinna med i skolan. Då utspelar sig denna lite underliga konversation:

Mannen: Håller du på med matte?

Jag: Jajjemnän

M: Har du testat iq någon gång?

J: Nej, inte mer än på internet.

M: Grabben här har lite problem i skolan

J: Jasså?

M: Så de gjorde ett iq-test på han, han har logiskt tänkande som en 15 åring, men han är bara 10.

J: Jaha?

M: Men han har ju lite å brås på, själv har ja 140.

J: Jaha du.

M: Men ja tycker inte att man behöver vara så märkvärdig för att man är bättre än andra på att lösa logiska problem.

J: Nej de förstås.

M: Jag skulle bli lärare egentligen, jag är väldigt bra på att lära ut. Men det blev inte så.

J: Jasså du.

M: Ja jag kände en tjej vars föräldrar inte brydde sig så mycket om henne, hon hade problem med                multiplikationstabellen. Så jag förklarade för henne.

J: Ja ja.

M: Och en gång så lärde jag tjerna på verket att byta verktyg själva så de fick 2,60 mer i timmen.

J: Jasså.

M: Ja man får lova att se till deras enskilda sätt att lära sig på.

J: Jo

Ok. Jag kan ha överdrivigt lite när jag kallade detta för en konversation, då detta är mer av en månolog med några välplacerade jaha:n i. Intressant är dock att mannen lyckades utropa sig själv till följande saker uta att jag avslöjade mer om mig själv än att jag höll på med matte:

- Jättesmart
- Fader till en jättesmart son
- Utmärkt pedagog

Senare utnämnde han sig också till dataexpert.

Men om vi tänker efter är detta en fantstisk sak att göra om man har tråkit någonstans, bara attackera nån oskyldig å skryta så mycket man kan rätt upp i ansiktet på dem. Får tiden att gå väldigt fort vill jag lova!

Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag kissade inte på en annan människa eller lagade pasta carbonara som ni säkert tror, utan det jag gjorde var att gå timm mcdonalds, frivilligt. Detta är något som aldrig hänt förut då jag aldrig mcdonalds har vart någo som fått mina hästar att galopera.

Men detta har ju inget speciellt med storstaden att göra tänker jag nu att ni bör tänka, och det gör ni också, kanske. Nej det storstadifierade i sammanhanget kommer när jag ska beställa. Och det slinker ur mig:

-En mcchicken, strips och en shake.

Jag sa alltså att jag ville ha en "shake", inte att jag ville ha en milkshake. Och för en stund undrade jag vad jag hade ställt till med. Jag ville ju ha en milkshake, inte en "shake". Tankarna for runt i mitt huvud och tiden tycktes stå stilla:
Jag visste ju inte ens om en "shake" och en milkshake var samma sak, tänk om hon skulle komma ut med nån såndär satans sallad (hette inte de shake-nånting?!?!). Men tillslut stod jag likväl där, med en burgare, lite strips och en "shake" på brickan. Och till min stora lycka gick det upp för mig att en "shake" var samma sak som en milkshake. Något som mitt undermedvetna alltså räknat ut långt före.

Men nu till smolken i mjölken. Jag vill ju inte säga shake istället för milkshake och det av den enkla anledningen att det låter så världsvant. Och varför är världsvant dåligt? Jo av två anledningar:

1. Jag är ju trots alltpå mcdonalds, ooch låter man världsvan där så tror ju folk att jag är där ofta. Ofta på mcdonalds=tjock. Och ingen vill ju vara tjock

2. Om man är världsvan så är men definitivt storstadsbo, men jag vill inte glömma mina rötter! I Lesjöfors är det ingen som är världsvan när de ska säga milkshake. Faktum är att milshaken knappt har kommit till Lesjöfors än.


Alltså har storstadifieringen börjat, redan efter en vecka. Frågan är hur det ser ut eftern en månad, eller ett år... Och för att ha en ursäkt för att posta bilden på braten igen, som jag förövrigt tycker är ett mästerverk(den ultimata men samtidigt klassiska stekarn) så får jag dra till med något i stil med:
Om storstadifieringen fortsätter på det härviset så kanske jag ser ut så härredan nästa tisdag:


för att avsluta dethelatycker jag vi tar ett ögonblick att beundra denne fantastiske man, denne perfekt avvägde schtekare

Nu är ni säkert rötta på alla de filosoferande, lite djupare inläggen som vart, så här kommer något lättsmält, något vi vet att hela sveriges bloggläsande befolkning älskar. Här kommer ett inlägg i stil med något man hittar på en modeblogg.

Anledningen till detta är att jag har köpt nya skor. Och inte nog med att de är lila, det ärrosa palmer på dem också! Se och njut!

Eftersom jag inte har tagit mig för med att plugga vidare direkt efter gymnasiet så är jag därmed något skamfilat, arbetssökande.

Ja, jag kan till och med sträcka mig till att jag är arbetslös.

Detta gör att man skriver upp sig hos arbetsförmedlingen för att få ett jobb. Det som hitills har hänt på denna förmedling har varit att jag har fått berätta att jag sökt jobb på egen hand. De sa: "va duktig du är!"  (Johan viftar på svansen)

Döm av min förvåning när ett mail dimper ner i inkorgen. Det är från arbetsförmedlingen. Har jag fått ett jobb tänker ni.

Svaret är såklart nej.


Dom lata drönarna vill alltså att jag ska blogga om hur jag gör när jag söker jobb. Som tack för detta så bjuder dom på "bus i form av filmer och överaskningar!"

Så jag ska göra nån annans jobb, för nån annan, till betalningen av bus? Det känns inte helt vattentätt.

Världen är korrupt, någon på arbetsförmedlingen har inte alla pommes fritsen på hatthyllan!

Idag har jag läst storstadspojken.se-bloggen.

Pojken skriver om alldagliga saker som mode, humor och sin egen fritid. Fast på ett mediokert sätt.

Jag var ju såklart tvungen att påpeka detta, men jag gjorde det trevligt. Så att han inte stämmer oss.

Jag rekommenderar denna blogg varmt till dom som vill ha 6 månader gamla modetips och annat smaskigt!

Idag har jag upptäckt en helt ny kategori människor jag aldrig sett förut(man lär sig mycket i storstan), eller detta är snarare än blandning av tvåkaegorier människor. Detta är historien om ett gäng nördar som är förklädda till brats.
Man känner lättast igen dem genom att leta efter brats, som alla lantisar gör när de är i stockholm(jag är väl inte den enda), när du sedan upptäcker en brat får du syna honom i sömmarna, har han fläskkotlettsfrilla, hur sitter kavajen osv. Efter ett tag som kommer erfarenheten att lära dig att du lättast ser om personen är en brat eller en förklädd nörd genom att titta först på håret. Nördarna har en tendens att tona ner bratfrisyren lite i vad jag tror är et försök att bli lite mer osynlig. Sedan tittar du på kläderna, nördar har också inte råd med märkeskläder, men detta kan ibland vara svårt att se, så det du verkligen bör titta på är hur kläderna sitter, då våra nördiga vänner inte verkar ha jättekoll på hur grejerna bör sitta för att det ska se bra ut. (nu säger jag dock inte at mina kläder sitter bra)

Men hur har detta fenomen uppstått montro? Min teori är att det enbart uppstår på sådana ställen som tekniska universitet, för där samlas både geeks och stekare. Och när geeksen efter en tid på utbildningen kommer på att: "Hey! Jag kanske kan bli chef någonstans när jag är färdig med den här utbildningen! C++" så går det så sakteliga upp ett ljus för dem, en chef måste vara välklädd och kan inte gå i sammafleecejacka året om.

Och därhar vi övergången, och eftersom deras enda kontakt med välklädda män är bratsen på deras skola så tar de efter! Låter vettigt, eller hur!