Det är roligt att se vad folk gör för pengar, väldigt roligt. Och Sanningens Ögonblick är ett program som testar hur långt folk är villiga att gå. De vet ju innan att det kommer halvt om halvt förstöra deras förhållande med frugan mamma och barndomsvännen Pelle. Men nog fan sitter de där, för en eventuell halv miljon och skämmer ut sig i tv.

Vilken tur att lycka kan köpas för pengar i alla fall! Annars vore de ju körda!

"Frugan? Värde 500 000, skulle inte tro det!"

Okej, jag har aldrig varit ett fan av den här leken. Kanske för att jag bara lekt den en gång och då inte fattade tjusningen direkt.

Hursomhelst, reglerna som jag har fattat det är: Man säger; jag har "aldrig" och sedan något i stil med "kissat i en burk med jordnötsmör". Om deltagarna i leken då gjort detta så ska de ta en klunk ur diverse alkoholhaltig dryck.

Då kanske ni säger "man kan ha roligt utan alkohol". Och Ja, det kan man. Men inte om man måste leka "Jag har aldrig". Då hoppas man att man fått tag i urskogarnas värsta finkel-HB så man blir blind, döv och eventuellt drabbas av lite död för att slippa. Nu har vi inte roligt!


Vidare om man då aldrig kissade i den där burken med jordnötsmör så slipper man undan blindheten för stunden.

Okej. Vi skiter i alkoholen i min variant och istället kan ni kila iväg och hämta en tub spraygrädde att byta ut spriten mot. Någon måste ju nån komma ihåg det min briljanta jag har aldrig, aight!?

Så

Jag har aldrig:

Köpt en farfars-tröja från Cheap Monday
Okej, jag var sugen på grädde. Men det har jag gjort idag iallafall.

Så ser den ut. Tänk bort det röda skägget och i den tröjan istället MIG!

Nästa!
Jag har aldrig:
Simmat i folks avföring med en miniubåt.


Har ni gjort det så har ni faan förtjänat grädden. Seså sug i er, så ses vi!

Magnus uggla har ju bara gjort en enda låt, en flera timmar lång låt som sen delats upp i flera delar på 3min styck och sedan lanserats som olika låtar... För så måste de ju va, det går ju inte att höra skillnad på två olika magnus uggla låtar, och det är sant!

"Kamma håret? Jag?

Idag har jag nästan varit chaufför, eller inte nästan, jag har varit co-chaufför, med det menar jag alltså att My har varit chaufför och jag satt bredvid. Men det är något jag alltid velat va, chaufför, en riktig fyllechaffis! Man bevisar liksom något med att vara det, man är den förståndiga killen som inte super till när de andra gör det, men man är fortfarande ingen tönt, för man hänger ju med de som super till. Men nu är har jag ju aldrig varit chaufför och därmed inte bevisat något av ovanstående, alltså är jag både oförståndig och töntig... Illa!


Fyllechaffis-deluxe

Agyness Deyn gör det. Rachel Bilson likaså. Enligt Aftonbladet så är det en anledning att införskaffa en jeansjacka.

Eftersom alla vill vara först med nånting i modevärlden. Detta har gjort att nya kläder inte kan designas och därför så måste det börja gå i cykler. Det ska va 70-tal och klä sig som en hippie bara för att nått lazy ass till designer inte orkar skapa nytt.

Om vi kommit till den grad att vi än en gång ska börja bära jeansjackor så vill jag inte va med. Wiggah please liksom! Kom på nått nytt! Om de är så trötta, kanske de är utbrända? Säg att vi skickar alla modedesigners på ett spa i 10 år så de får vila upp sig och orkar komma tillbaka med nått nytt.

Under tiden som designarna sitter på spaet och hinkar i sig alger och lera så använder vi 80-talskläder. Det blir mest rättvist.

Hur vet man egentligen at tman har slut på poser? Att man har kört igenom all humanly possible? Jo, det är när man ställer sig som något slags djur, typ en gorilla, eventuellt smeagol och posar, då har det gått för långt!

Rubriken är tyvärr inte så emotionell som den först kan verka. Jag är inte deprimerad eller sugen på att rocka lite My Chemical Romance.

Nej, sanningen är den att jag finner mig själv sittandes halvt dregglandes framför datorn, trött och jävlig. Jag försöker känna om jag är hungrig, sugen på att göra något, besöka nån speciell hemsida eller om jag är extra arg på någonting.

Dock är finns det inte nånting som jag tycker verkar jobbigt eller nått. Just nu känns det gött att bara sitta och vara lealös.

Om en låt skulle ackompagnera mig nu så skulle det vara nån klämmig bit med James Blunt. Den killen vet hur man får folk att sluta bry sig!

Är det bara jag som mår lite smådåligt när jag tittar på rent hus? Inte för att jag tycker att det är sktigt eller att de hittar massa larver och grejer i deras hus/lägenheter... Nej, mitt illamående beror delvis på att jag återupplever säker 10 års förmaningar från min mor om att torka av spisen och städa rummet(inklusive dammsuga under sängen). Men Detta bidrar dock bara till en ytters liten del av illamåendet, den stora delen beror på att folk inte fattar att man måste städa toaletten, och att man kanske borde ha en papperskorg, och att man kanske inte ska kissa på golvet... Jag menar de är ju i alla fall vuxna människor som inte förstår de mest uppenbara av alla saker... märkligt!

Nu är det mycket gnäll på Aftonbladet från min sida, men det får dom ta. Vad har dom gett mig liksom!?


Hur tänkte dom nu?

Tänkte dom verkligen två gånger nu? och om dom gjorde det kanske det inte skulle skadat med en tredje?

Alla vet väl vad tv-programmet lifo of ryan är! Vet ni inte så är det helt enkelt en tv serie där man följer skateboardproffset Ryan Schecklers dagliga vemödor.

I alla fall så är det ett par saker som dyker upp i huvudet på mig när jag tittar på det och de är:

1. Åker han aldrig skateboard? Det enda som krävs nowadays för att vara skateproff är tydligen att åka runt och prata känslor med föräldrar, kvinnor eller diverse kompisar, för det utgör ca 75% av serien..

2. Är det verkligen så synd om honom som han påstår? Alla proffs i skateboard snowboard och dylikt pratar ALLTID om att det inte är någon dans på rosor att vara proffs. Nej herregud, man får först och främst leka hela dagarna, om man nu inte håller på och reser världen runt samtidigt som man blir jagad av kvinnliga groupies som vill ligga med en... Stackare!

3. Varför avslutas varje program med visdomsord frå Ryan själv där han ALLTID Säger ngot i stil med "It's not easy to be a normal teenager and a professional skateboarder" eller "I'm just a seventeen year old proffesional skateboarder, trying to live a normal life"... märkligt!

Om någon nån gång frågar mig:
Om du vore ett djur, vilket djur skulle du vilja vara då?

Då vet jag vad jag skulle svara!

Jag vill va en hårboll med ben...!

Ett blogtips till er alla torde vara att besöka denna fantastiska blogg: http://annawintour.blogg.se/
Den är alldeles fantastisk får jag lov att säga. En av anledningarna är att hon är hertiginnan af uppsala...

haha

Jag ska nu berätta en liten intressant historia om när jag och min flickvän var på bio för några veckor sen. Filmen som skulle beskådas var den omtalad "No country for old men". Som man utan större problem kan lista ut så har en film som fått flera oscar osv med ganska stor säkerhet ett konstigt slut, så även den här filmen. Men det är inte det roliga, utan det roliga är folks besvikna reaktioner när filmen är slut, man hör att de förvånat säger "men?", suckar lite och går sedan grymtande ut från biosalongen. Själv sitter jag dock och njuter av skådespelet, av någon anledning så blir jag alldeles varm i hjärtat av deras besvikna grymtande.

Jag är grym!

En av de djupare frågorna som tål att diskuteras på diverse kafferaster torde vara:
vem ska man hålla på egentligen? Tom eller Jerry?

Jag har alltid satsat mina pengar på Jerry, men för ett tag sen så släppte en av mina goda vänner den stora bomben, han höll på Tom! Vi har ju självklart inte haft någon kontakt efter detta.

Så vem är det egentligen meningen att man ska hålla på. Och säger det något om oss som personer om vi håller på Tom eller jerry? Djupa frågor, men kanske inte lika djupa svar..

Jag har grubblat.

Har mänskligheten verkligen förtjänat de teknologiska framsteg som gjorts? Jag menar penicillinet och elektromagneten till exempel. Båda upptäckta av en slump, så är det verkligen rättvist att vi får avnjuta dessa uppfinningar?

Hur kan människan möjligtvis gjort sig förtjänt av platt-teven och eltandborsten när den inte ens kan låta bli att bråka?

Min teori är:

Människan måste komma ikapp och göra sig förtjänta av de tekniska framsteg som vi redan gjort (på kredit). När vi gjort detta kan vi börja gå framåt mot turistresor till Mars och blogginlägg utan "måååååste ha denna chiuaua och med detta strasshalsband till!!!". Tyvärr är detta något avlägset just nu.

Då jag alltså sitter i en lite stuga i trysil såhär på kvällskröken så står tyvärr inte aktiviteterna på kö, därför hamnade jag och min kära flickvän erfaret zappandes framför tvn, och där, på någon norska kanal så hittade vi den: high school musical, ett eller två, ingen som vet.

Men så till saken, att denna film ens har getts ut, och att de visar den på tv, och att folk tittar på den är ju alldeles fantastiskt! Manuset är ju extremt halvdannt, skådespelarna är inte mycket bättre och vem fan har styrt upp koreografin? Knutby-pastorn? Skalman? Illa illa!!!

Jag har förövrigt en fin gogglebränna på gång, en dag för dag sammanfattning kommer i slutet av veckan!

Det företag som måste ha kundkretsen med lägs iq i hela världen borde väl vara Jamba...

Finns det någon person nuförtiden som inte har en datakabel till telefonen? Vem betalar egentligen "bara" 30kr per månad för att ha alla som inte dansar är våldtäktsmän som ringsignal? Nej jag är helt förundrad och jag vet inte vad mer jag ska säga... Jambas slogan borde väl ändå vara: Idiot!

Eftersom Johan la upp en så vacker vårgarderobsuppdatering(även om jag har hört ryktas om en leopardmönstard halsduk som inte var med) så är jag väl bara tvungen att lägga upp en bild på hur oerhört välmatchade vi båda var, dagen till ära, utan att i förväg gjort upp det hela i bästa "2tjejeri14årsåldern"-anda:

Alltså, grå cardigan och kilogoodstshirt! Min dock föreställande en tecknad svart man, det var länge sen någon dog av ett sådant ypperligt klädesplagg!



Då till chiuauorna... Hur i hela världen kan folk verkligen vilja ha ett djur som ser ut såhär:


Bara för att döpa det till något klädesmärkesnamn och sedan kunna köpa det små accesoarer och springa runt med den i handväskan, när mn för mindre än halva priset kan få en sån här:

Eller kanske en sån här till bara en promille av priset för en chiuaua, priet känns nästan oemotståndligt för ett så ståtligt djur!

Istället för att ägna mig åt youtube-filmer så ska jag idag va den som skänker djup och filosofi till dagens blogg.

---

Förresten, jag bloggar också på morgonen ? likt den där burger king-burgaren, också cool!

Alltså så här gick det till från början.

Redan sen nått år tillbaka så har några vänner och jag nästan "tävlat" om vem som såg den

Apsnyggaste Milf:en. Helst ska hon va så gammal som möjligt och ändå anses som snygg.

Något som nu i förlägningen framkallat känslan; det hela gått över styr. Det borde va roligare

Att kolla kvinnor i min egen ålder, men icke. Det är det som är wack! Det är ibland roligare att

Kolla Milfs...


Detta är ju inget som händer hela tiden men det är en olustig känsla när man kommer på sig själv.


Innnan ni dömer mig, ha i åtanke att denna kvinna fyller 50(!) i november!
Då tänker ni antagligen lite som jag...