Jag har för er som inte visste det flyttat ihop med mina goda vänner Carl och Tobias. 3 män i sina bästa år på 42m².



Detta är skylten som sitter på dörren. Om ni känner er sugna trängsel utöver det vanliga så är det bara att knacka på.

Pilotbrillor för 59 spänn från din lokale turk på torget i all ära men det är såhär jag tänker göra det i sommar:



Här har ni med mitt megatunga senilsnöre i sin fulla glans. Frågan är ju vad Sofie Fahrman säger om dom högra...

För mer fashion: http://strikethepose.blogg.se/

Det mest meningslösa namnet som någonsin etsat sig fast på mitt minne borde vara (trumvirvel) SUSAN BOYLE!!

Vad gör hon i min hjärna? Vad?

Hon är enbart en Paul Pott- wannabe (inte diktatorn, lär dig googla människa!!!) av gigantiska mått. Hon skulle till och med kunna vara framavlad av Simon Cowell enbart för att fylla talangtomrummet som uppstått efter Paul Pott.

Och jag gillar det inte.

Varför har jag istället inte lagt något vettigt namn på minnet, en nobelpristagare tillexempel, de vore väl flott!
Att kunna rycka fram nobelpristagaren i litteratur 1986, eller kemi 1943, för upptäckten av något snitsigt, som citronsyracykeln tillexempel.

Men istället så rycker jag fram Susan Boyle ur förrådet!

"Ni vet hon som va gammal och oskuld, å sjöng så bra i engelska talang 2009! Inte?" Och så verkar jag vara en idiot...

Efter att ha fyllt på med dessa två par så borde jag ha den nästintill perfekta glasögonsamlingen!



Den perfekta samlingen består numera av dessa två + ett par äkta wayfarers från 80-talet samt ett par oäkta, gula zebrawayfarers från Thailand, det enda som saknas är ett par 90-tals Lance Armstrong glasögon.

Haha, sånt här tycker jag är kul!

Kolla in rubriken på den här blocketannonsen: "Stylad 740"

Haha, det blir inte mer style än så här!







För övrigt har jag köpt mig en egen bil, höjer kanske inte lika många ögonbryn som den ovan, vrider inte heller på lika många huvuden, men likväl, här är den:

Du, det är inte roligt!

Jag heter Johan men nu kan ni kalla mig Tony Hawk.

(Förresten, som ni ser så är jeansväst vårens i särklass hetaste plagg)

Idag har jga gjort något närkligt, inget jag trodde att jag skulle göra, någon gång. Jag har vart på hesthoppning. Men inte vilka hestar som helst, utan ponnys.

Och det kan ju låta idyllisk, det här med ponnyhoppning, men tro mig, det är det inte! Och nu ska jag förklara varför:

För det första är jag lite lagom skrajsen för hestar, de är farliga och lömska och stora och luktar konstigt. Ponnys är dock en annan femma, de luktar bara konstigt, så i villfarelsen att det skulle hoppas med små shetlandsponnys så följde jag omän något motvilligt med upp till the local stall, så att säga.

Det man möts av när man komer upp till the local stall är massa lera, överallt. Och lera är inte det första man vill vara å trampa i med lila adidassneakers. Besvikelse nummer två kommer inne i stallet, det hoppas inte med några ponnys, i alla fall inte några små sådana, nej dessa ponnys är stora som, ja som hestar och därmed farliga och lömska och stora och luktar konstigt.

Och ungarna som rider på hestarna sen, när den enda hesten i stallet med lite självrespekt tänker:
"Nej men va fasen, nu får det vara nog, nu har jag hoppat över det sista hindret med en snorig unge på ryggen" och därmed skiter i att hoppa över hindret, då plockar den snoriga ungen fram en redig piska och nitar heststackarna. Om jag vore hest i det läget skulle jag ha kastat av henne och ätit upp henne, haha, då skulle de blitt annat ljud i skällan!

Färdigstekta våfflor fanns det inte heller!

IDag har jag köpt en klocka på erikshjälpen.



Den ska jag sätta upp någon gång, när jag bor någonstans, där jag har någonting att säga till om inredningsmässigt.

Det blir fint!