Idag har jga gjort något närkligt, inget jag trodde att jag skulle göra, någon gång. Jag har vart på hesthoppning. Men inte vilka hestar som helst, utan ponnys.

Och det kan ju låta idyllisk, det här med ponnyhoppning, men tro mig, det är det inte! Och nu ska jag förklara varför:

För det första är jag lite lagom skrajsen för hestar, de är farliga och lömska och stora och luktar konstigt. Ponnys är dock en annan femma, de luktar bara konstigt, så i villfarelsen att det skulle hoppas med små shetlandsponnys så följde jag omän något motvilligt med upp till the local stall, så att säga.

Det man möts av när man komer upp till the local stall är massa lera, överallt. Och lera är inte det första man vill vara å trampa i med lila adidassneakers. Besvikelse nummer två kommer inne i stallet, det hoppas inte med några ponnys, i alla fall inte några små sådana, nej dessa ponnys är stora som, ja som hestar och därmed farliga och lömska och stora och luktar konstigt.

Och ungarna som rider på hestarna sen, när den enda hesten i stallet med lite självrespekt tänker:
"Nej men va fasen, nu får det vara nog, nu har jag hoppat över det sista hindret med en snorig unge på ryggen" och därmed skiter i att hoppa över hindret, då plockar den snoriga ungen fram en redig piska och nitar heststackarna. Om jag vore hest i det läget skulle jag ha kastat av henne och ätit upp henne, haha, då skulle de blitt annat ljud i skällan!

Färdigstekta våfflor fanns det inte heller!