Jo: "Tacka farbrorn"

Det hela är en lång historia:

Fredag och lördag jobbade jag på Ica. Döm av min förvåning när en 30-årig pappa säger åt sin unge att "tacka farbrorn" när jag langar nygrillade revbensspjäll. Jag kallas alltså farbror! Jag ser fan inte ut att vara en dag över 29! (När kan man eventuellt börja kallas farbror?35?45?)

Som ett led av detta gick jag och kände mig som en farbror. När jag senare på lördagkvällen finner mig själv puffandes på en pipa för första gången i mitt liv så slår det mig: jag kanske är en farbror?

Som ett led av detta gick jag och funderade. När jag senare på söndagseftermiddagen finner mig själv tvätta familjens båda bilar så slår det mig: jag är en farbror. Det som också slår mig är att jag ser fram emot att börja röka pipa på ålderns höst. Gunga gungstol och gnälla på ungdomar.



Nåväl, denna gubbig-/manlighet kompenseras såklart med min närmast mentalsjuka 90-tals-baseballjacka.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag har också upplevt det där! Det var när jag var ledare för en barngymnastik grupp för 5-7 åringar. Då har ett barn med sig sin mormor och hon ber då sitt barnbarn att hålla tanten (alltså mig) i handen när ungen skulle gå balansgång.. Jag var bara 17-18 år då. Det sved rejält! :)

2009-03-30 @ 17:35:16
Postat av: Anonym

Jag har också upplevt det där! Det var när jag var ledare för en barngymnastik grupp för 5-7 åringar. Då har ett barn med sig sin mormor och hon ber då sitt barnbarn att hålla tanten (alltså mig) i handen när ungen skulle gå balansgång.. Jag var bara 17-18 år då. Det sved rejält! :)

2009-03-30 @ 17:36:20
URL: http://mikaelaslilla.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0