Två gånger under denna dag blev jag utsatt för terror från inga mindre än stadens äldre tanter. Och hur terroriserar då en tant mig tänker ni nu. Svaret är: genom att oförsiktigt ta sig över vägen medan jag sitter i en bil.

Första gången gick en tant, modell yngre över gatan på ett ställe där det en gång i tiden fanns ett övergångsställe. Att detta övergångsställe är sedan länge borttaget skiter denna till åldern kommna dam högaktningsfullt i. Hon travar på, rakt framför mig motorhuv. Själva terrorn är att jag inte får ur mig nått otrevligt såsom att till exempel varva motorn. En halvdan tutning blev min knappa hämnd.


Tanter med dålig attityd! (Både i trafiken och när dom chillar) Usch och fy!

Tant nummer två (äkta tant, rullator och hela paketet) gör på ett liknande sätt fast hon står och stirrar på en grön Herr Gårman vid ett övergångställe. När denna gubbe blir röd och mitt ljus blir grönt så börjar hon att gå. Här blir hämnden att jag skriker, on the top off my voice genom min nyöppnade bilddörr. Allt för att få ur mig frustrationen.

Det hela blir ett dilemma för samvetet, man ska inte vara otrevlig mot äldre och framförallt inte damer. Om det bara skulle finnas nån slags etisk amnesti på att skrika på oförsiktiga pensionärer i trafiken så skulle världen vara en bättre plats.

Det största som någonsin hänt vår magnifika blogg är utan tvekan, utan diskussioner, utan dispyter, utan frågetecken samt utan careface när ulf Sawert kommenterade den för ett bra tag sedan. Detta såg alltså ut såhär:


Och ni förstår vårt lyckorus när vi lade märke till denna fantastiska kommentar. Men nu har något nästan lika stort inträffat oss!


Detta skapar ju dock endel frågetecken:

Vi? På folkmun?
Vågar man verkligen släpp alös oss båda på detta forum?
Är detta den inte alltför krokiga vägen mot en egen plt i aftonbladet?

Vi lovar att noggrannt överväga det hela samt ta tillfället i akt att tacka för både uppskattningen och erbjudandet!

Bloggtorkan skjuter i höjden som sällan förr men det betyder icke att våra liv har stannat upp! O nej! Det betyder enbart att våra liv är innehållslösa och inget görs som sticker ut från den grå vardagspölsan.

Men i alla fall, imorgon fyller My 20 år och det firades således igår då kalas på en måndag är överskattat.

Den kvinna som inte blir glad över dessa fint inslagna presenter, den kvinnan existerar inte!