Häromdagen så började vi på engelskan att läsa Emma av Jane Austen. Anledningen till att vi läser denna bok heter klassiker.

Boken har antagligen blivit en klassiker för att ett gäng finkulturella onanister sitter och myser när Austen skriver på ett språk som skulle få Horrace Engdahl att häpna.

Definitionen av en klassiker torde vara nått i stil med: en bok som kulturella människor gillade för så mycket att det kom med i läroplanen för att sen bespottas i ett argt blogginlägg.



Nog faan kan vi snabbt konstatera att det rör sig om en klassiker. En "Sparkling comedy of love and marriage." Fylld av upphetsning medelst vemod plöjer jag vidare.