När jag var liten älskade jag att leka med lego, jag byggde allt som gick att bygga, piratskepp, bilar, piratskeppsbilar, you name it! Jag hade flera stora lådor fulla med lego och jag kunde gå upp kl 6 på morgonen bara för att få bygga med de små kulörta plastbitarna...

Men nu till det pinsamma. Sedan min kvinna och jag kom in på ämnet lego för någon vecka sen så har jag omedvetet gått runt och tänkt på lego lite då och då. Men de senaste dagarna har känslan växt till något slags abstinensbesvär, jag vill bygga ett pirat-tillhåll och jag vill göra det nu! Med fällor och pappegojor och skelett och kanoner och allt djävulstyg man nu kan bygga in i ett tillhåll för pirater...

Således dags att erkänna, jag saknar legobyggandet innerligt. Jag önskar att jag fortfarande kunde klättra ur sängen på morgonen och dyka direkt ner i legolådan för att sedan föra ett jävla oväsen grävandes efter legobitar.

Dryga 10 år för gammal, illa!

Men om jag nu ändå skulle börja bygga med lego så kanske det inte är så farligt, då kan man ju kalla sig för legokostnär och få bygga utan förnedringen, som den här killen:

"Hej! Jag har fastnat i legoträsket som 40-åring! Gissa varför min
fru begärde skilsmässa?"